Frödingspelet

Frödingspelet

År 1959 invigdes Frödingstenen på Skutboudden i Brunskog. Inför detta samlades delar av Frödings vämlandsdiktning i en tidstrogen omgivning, något som sedan utvecklades till Frödingspelet och framfördes första gången 1963. Detta blev upptakten till Gammelvala.

Tanken var att publiken skulle få uppleva en del av det Fröding själv fick uppleva i denna bygd och få se hur dikterna växte fram. Spelet var också en hyllning till människorna, som trots svårigheter njöt av livet och som tyckte att ”Dä finns möe gôtt och trivlitt på denna jola”, som Annersch säger.

Under åren sedan 1959 har spelet förändrats. Det är naturligt. Bitar läggs till, andra tas bort. Men 2006 beslöt man att ta fram det gamla manusskriptet från 1959 och det är detta som nu presenteras. Gustaf Frödings liv var inte alltid sång och musik, men hans diktning och tankar lever och är med oss än, precis som Matildas ord säger i slutscenen. Låt oss bevara Gustaf Frödings minne med skratt och allvar, i god förening.

Brunskogs Teateramatörer är en ”löslig” samling personer som idellt spelar teater, gör framträdanden med mera, bara för sitt eget höga nöjes skull och för att de helst av allt vill roa Er, publiken! Frödingspelet spelas endast under Gammelvala-veckan och handlingen utspelar sig omkring 1890.

Gustaf Fröding i Brunskog

Många av Gustaf Frödings dikter har inspirerats av hans besök i Brunskog och Mangskog och hans vandringar där emellan. Frödings hem här i Brunskog var Slorudsborg, där hans syster Matilda bodde. Hon köpte gården ”Där Nole” 1881 men döpte om den till Slorudsborg. 

”Patrona på Slorudsborg” var, för sin tid, en speciell kvinna som själv deltog i arbetet på gården. Hon gick ofta klädd i storstövlar och förskinn och ”hennes kjol slutade så där en fem tum ovanför ankeln, så att man såg ett stycke av de pojklikt klivande stövelbenen” har Fröding själv beskrivt henne. 

Till Slorudsborg kom Gustaf Fröding själv ofta som en fattig och misslyckad tiggare, men blev ändå omhändertagen av sin syster i långa perioder. Han var till och med kyrkskriven här. I Brunskog säger sig Gustaf Fröding ha upplevt sina lyckligaste stunder. Här hade han också sin stora kärlek till Hildegard Alstermark på Berga, ”Alice” i dikten ”Vackert Väder”.

På Slorudsborg hade han också sin gode vän, Matildas rättare, ”Annersch Jansa”. En riktig historieberättare med sinne för humor. Fröding tillägnade honom boken ”Räggler å paschaser”. Här stötte han också på karaktärer som ”Sotar Blixt”.

Det var säkert kostsamt för Matilda att ha sin broder hos sig, men hon ville honom väl. Vissa släktingar ansåg dock att vistelsen på Slorudsborg uppmuntrade hans ”dagdriveri” och Matildas förmyndare hotade med att låta sälja gården om Gustaf fick uppehålla sig där. Denna historia är grunden i Frödingspelet. 

Foto: Björn Falkevik och Jan-Olof ”Lollo” Johansson